onsdag 26 maj 2010

En fråga till dig....

Vad tänker du om utvecklingssamtal? Dina egna som du hade i skolan (hette kanske kvartsamtal då), de du har varit på med dina barn eller mer filosofiskt?

Jag håller just nu på med utvecklingssamtal med mina skolbarn. Jag som lärare är ansvarig för samtalen. Mina egna barn har nyligt haft sina samtal och då är jag ju förälder så klart, en helt annan upplevelse. L går på förskolan och T i skolan, i ettan. Två väldigt olika samtal.

Vad tänker du? Vad är viktigast att prata om? Vad vill man som förälder veta? Vad vill man inte veta? Har du någon solskenshistoria eller skräckhistoria? Hur har dina barn reagerat på de nya skriftliga omdömena? Tycker du att det är ett viktigt samtal, ger det nånting? Hur borde ett samtal se ut? Berätta!

3 kommentarer:

  1. Är ju pedagog med. En äkta mammapedagog dessutom. Har varit med om alltför långa utvecklingssamtal med mina barn. Har varit med om helt underbara samtal med dem med!
    Det jag vill veta är hur vi kan göra för att få barnet vidare.
    Samma sak koncentrerar jag mig på som pedagog. En genomgång om i vilket läge vi är. Hur går vi vidare? Vad är nästa steg?
    De skriftliga omdömena har mina barn reagerat bra på. Funnit att de har stämt!
    Önskar dig en bra utvecklingssamtals avslutning!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det är viktigt att barnen känner sig delaktiga i samtalet. Att man pratar om hur man ska göra för att få till förändringar som kanske behövs. Viktigt att barnen får beröm och peppning, de ska känna sig duktiga när de går därifrån.
    Kram

    SvaraRadera
  3. I min kommun har vi nyligen börjat med ett digitalt IUP-verktyg så att föräldrar och barn har läst omdömena via internet innan de kommer till samtalet. Man väger sina ord på guldvåg för att uttrycka vad barnet kan och är bra på, på ett sätt som går fram på rätt sätt. Det som är bäst med det här systemet är att på samtalet kan man fokusera på framtiden, hur man går vidare, vad nästa steg är. Som lärare kanske man är lite mindre stressad av att man måste hinna "säga allt" så samtalet blir mer avslappnat.

    Tack för era kommentarer!
    Å.

    SvaraRadera