Medmänsklighet!

I sammanhanget "självbild" fick jag idag höra av en psykolog:

"Många nya erfarenheter krävs för att förändra en gammal sanning."

Lite skrämmande men också hoppfullt. Om jag "vet" att jag är dum eller elak eller avvikande, för det är det jag har fått lära mig om mig själv, så krävs det att många människor (eller några människor, många gånger) behandlar mig som en smart och snäll individ som är en del i gemenskapen för att jag ska börja tro det själv (och agera därefter). Någonting att ta till sig för alla föräldrar, lärare, politiker, försäkringstjänstemän och medmänniskor i största allmänhet. Det spelar roll hur jag bemöter dig, det påverkar ditt liv och ditt medvetande om dig själv. Det i sin tur påverkar hur du agerar. Jag kan välja att bemöta dig och alla mina medmänniskor på ett positivt sätt. Om vi alla gjorde det skulle alla krig ta slut......

Eller vad tror du?

En fråga till dig.....

Vad tänker du om änglar?

Kärlek...

"Kärlek berikas av allt det goda man delar - och den blir starkare av alla
bekymmer man går igenom tillsammans."

Pam Brown

Ångest

Ångesten kommer smygande och lägger sig att vila i hjärt-trakten. Gör sig lite hemma där. Mojsar till sig. En liten människa kryper ihop och blir ännu lite mindre. Lite för lite smart, lite för lite kreativ, lite för lite trevlig, lite för lite duktig. Varför måste man vara så duktig, trevlig, kreativ och smart hela tiden? Jamen, jag vill ju att alla smarta, kreativa, trevliga och duktiga som jag träffar ska tycka om mig.....så klart.
Och tycka att jag är alla dom där sakerna.
Och jag träffar så många som är alla dom där sakerna. Som jag tycker om.

Min räddning just idag är att jag är en bra mamma! I alla fall. Och det är väl inte det sämsta man kan vara. Mina barn är smarta, kreativa, trevliga och duktiga!

Ångesten krymper. En liten människa växer lite grann! Det ska nog ordna sig det här ändå......

En fyraårings funderingar......igen.

Mamma, hur ser det ut när man dansar en lyckodans?