När barnen är borta dansar föräldrarna på bordet......

Nu har barnen varit hos mormor och morfar sedan i söndags. P och jag har ätit ute 2 gånger, varit på bio, ätit i soffan framför tv'n, spelat tv-spel, jobbat långa dagar och varit ute och shoppat tillsammans. Vi har haft riktigt roligt! Jag har knappt hunnit sitta vid datorn.....

Nu är längtan stor! (Som den har varit hela tiden.) Nu sätter jag mig snart på bussen och åker till dom!

Saknar mina små....

Först ser ni det tomma baksätet i vår bil, sen mina underbara föräldrars bil när de kör iväg med våra älskade barn och sist men inte minst en bild på det som barnen har längtat mest efter under veckan som varit, att få åka själva till mormor och morfar!

P och jag har varit och tittat på möbler, ätit ute och sen var vi på bio, själva, för första gången på över sju år. Härligt!

Nu saknar jag barnen!

En fråga till dig.....

Var/När/Hur tänker du bäst?

Jag - Bloggerska.

Jag är förmodligen en av Sveriges (om inte världens) mest omoderna bloggare. Jag skriver många av mina inlägg på papper först. En del har skrivits på baksidan av gamla kvitton eller papperslappar som jag råkat ha med mig. Jag har kommit på att jag tänker bra på simhallen när T är på simskola. Där sitter jag alltså och "bloggar" med papper och penna! Nu har jag i alla fall börjat ta med mig en anteckningsbok och penna....

Mitt sätt att lämna ett litet, litet avtryck i tiden.

Ljus i mörkret...

När det är som mörkast i skogen måste man titta upp. Solen finns där!

Tålamod

Vad är tålamod? Är det en medfödd egenskap eller nåt man lär sig genom träning och erfarenhet? Är tålamod en känsla av lugn och ro i själen eller en förmåga att hålla sig lugn? Både och kanske? Det enda jag med säkerhet vet är att trötthet och stress är tålamodets största fiender. Det är egen erfarenhet som talar!

Jag väljer, här och nu, att tålamod för mig är båda delarna. Både en känsla och en förmåga. För min skull är det bästa tålamodet den som känns i kroppen som ett stort lugn, där jag ser saker och ting i dess rätta sammanhang och med "rätt" värdeladdning. För männsikor runt ikring mig är det inte känslan hos mig som är det viktigaste utan mitt agerande. Jag väljer också att tro att det går att träna sig till ett tålamod som inte bara är ett sätt att agera utan en mer djupgående känsla.

HUR? Steg ett är att jag har bestämt mig. Sedan är det "bara" att träna mig på att lägga förväntningar på rätt nivå, att vara närvarande i nuet, att se saker och ting ur ett helhetsperspektiv där jag själv spelar en viktig roll i andra människors liv samtidigt som jag kan lyfta mig själv ur situationen och se den lite utifrån- vad är viktigt i just detta nu? Empati är också bra att ha när man ska vara tålmodig. Mer konkret är att ta hand om mig själv så att jag är glad, pigg och utvilad - att ta bort trötthetsspöket.

Är det nån som har nåt bra tips? Hur kan man tänka kring tålamod?

En spegling av varandra....

T och jag speglar oss tillsammans. Jag letar efter mig själv i hennes drag, men......hennes mun är lite mer si........ och hennes ögon är lite mer så..........Ändå så är det så att vi uppfattas som ganska lika varandra.

Jag känner igen många personlighetsdrag hos henne som jag också har. Ofta förstärker vi saker hos varandra, inte bara det goda tyvärr. Vi har ett passionerat förhållande. Ingen kan bråka som vi men, kanske delvis därför, så står vi varandra så nära som bara mor och dotter kan.

Jag blev den jag är den dag då hon föddes.

Det är lite skrämmande att gå från den symbios som vi levde i hela det första året, genom alla frigörelseprocesser som jag redan nu har känt av i omgångar, till att så småningom hitta varandra på ett nytt sätt. Som två vuxna människor som fortfarande är mor och dotter men som lever var sitt, alldeles egna, liv. Jag hoppas att den vägen är lång och lycklig.

Så, här sitter vi och speglar oss tillsammans och speglar oss i varandra. Vi älskar och vi bråkar och vi stöter och vi blöter och vi står varandra så nära som bara vi två kan!

Hallå, Mamma/Mormor.....

......vi saknar dig!!!

(Vi saknar pappa/morfar också även om han nyss var här!)

En djupare titt...

... eller ska jag säga en liten uppföljning av hur det går så här långt? När jag började om att jobba efter semestern hade jag bestämt mig för en massa saker. Så här går det:

Jag har bestämt mig för att ta åt mig av beröm och positiv respons!

Jag kan faktiskt t.o.m. själv känna att jag gör bra saker ibland. Jag fick beröm idag av en kollega för en idé jag hade och det kändes bra!

Jag har bestämt mig för att inte ta negativ kritik personligt!

Har nog inte fått negativ kritik i höst. Eller möjligen har jag kunnat se skillnad på kritik och en annan åsikt....

Jag har bestämt mig för att vara stark i mig själv och i min yrkesroll, samtidigt som jag är ödmjuk och öppen för nya idéer och infallsvinklar!

Är riktigt nöjd med den här punkten. Jag "tar min plats" och låter andra "ta" sina. Jag har med mig en massa nyttig erfarenhet och jag lär mig mycket av mina duktiga medarbetare!

Jag har bestämt mig för att jag är tillräckligt bra!

Ibland känner jag mig tillräckligt bra, vissa stunder känner jag det som att jag t.o.m. glänser till och vissa dagar känner jag mig dålig. Jag bestämmer här och nu att jag ska ta av mig mina "mentala solglasögon" och njuta av min egen glans lite oftare. ;)

Jag är Stark, Säker, Positiv och Öppen!

Styrkan varierar, säkerheten likaså. Positiv är jag oftast och öppen är jag när jag mår bra.

Jag lyssnar, känner och är tydlig!

Att lyssna kan handla om att orka ta in och ta emot- det gör jag nu. Jag känner och känner in. När jag är tydlig för mig själv med vem jag är, vad jag vill och det jag vill åstadkomma är jag tydlig för mina elever också.