En fyraårings funderingar......

"Mamma, vad är ett stjärnfall? Är det en ängel man ser?"

Om....

"Om du inte blir sådan som andra förväntat sig (...) så beror det inte på
att det är fel på dig. Det är bara de andra, som varit oförmögna att se
dig."

ur "Alla kungens hästar" av Emelie Cajsdotter

Jag lever och mår bra!

Jag lever, som sagt, och mår bra trots inaktivitet på bloggen. Efter jullovet har mycket tid gått åt till att komma igång med alla nya projekt på jobbet...... Flera arbetsområden som planeras och startas i dagarna. Det är roligt och jag känner mig kreativ och full av energi, emellanåt i alla fall ;-)

Jag känner också att det börjar bli dags att ta hand om mitt fysiska välbefinnande. Några tips? (Jag behöver alltså komma igång, förbättra kondition och styrka. (Kanske) gå ner lite i vikt också!)

"Ängelns lek"

Underbar, fängslande bok fylld av mystik och magi. Gåtor som söker svar och människorna som dras med i sökandet. Mörk men ändå märkligt hoppfull.

Rekommenderas varmt!

"Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafón

Vad barn vet.....

Ibland undrar jag hur mycket barn vet som vi vuxna har glömt bort. Idag fågade L mig:

"När man kommer till himlen, börjar livet om då?"

Ja, vad svarar man på det? Jag vet inte, men det skulle absolut kunna vara så. Vi vet ju inte, vi har aldrig varit i himlen......eller om vi har det så har vi glömt. Jag hoppas i alla fall innerligt att han fortsätter att ställa frågorna och tro på möjligheterna. Han fortsatte med att säga:

"Innan bäbisen är i mammans mage kanske den är i luften."

Dom här funderingarna kom helt ur det blå. Jag satt vid datorn och han kom till mig och frågade.

Det får mig också att minnas när T var 3-4 år och hon berättade att hon hade sett en ängel. Hon pratade om det länge efteråt, att hon hade sett en ängel vid fotbollsplanen. När slutar vi kunna se änglarna?

Jag smyger tyst upp ur sängen. Det lyser svagt hos en morgonpigg granne och jag anar röken som stiger från hennes skorsten.

Det magiska med att vara ensam vaken......

Eld i kaminen, varmt kaffe med mjölk, kudde och filt i soffan. Och boken så klart. Sida efter sida.

Mer ved i kaminen. Fler sidor.

Sakta vaknar huset till liv. Små tassande steg nerför trappan. Stor kram.

Dagen har börjat.

Fortsätter på temat Mor och Dotter.....

Alla har en mamma. Många mammor har döttrar. Alla har de en historia att berätta!

Mor-dotter skildringar berör mig ofta väldigt starkt. Jag har suttit på min dotters simskola och kämpat mot tårarna för att jag läste en "dubbel självbiografi" skriven av en mamma och hennes dotter. På badhuset! Den var inte sorglig- egentligen- men den berörde mig på så många plan. Jag befinner mig mitt emellan bokens två kvinnor i ålder och livssituation. Jag har genomlevt dotterns sökande efter sig själv och sin väg i livet. Jag kan mycket väl föreställa mig mammans blandade känslor av sorg, glädje, rädsla och stolthet över dotterns växande självständighet. Och svårigheterna att finnas till hands "lagom mycket", det är nåt som jag också kämpar med redan nu. Det kanske man gör hela livet?

Min dotter är sju år, jag är trygg i mig själv och jag har valt min väg i livet. Det kommer fler vägskäl, det vet jag, men just nu vandrar jag lugnt vidare. Att vara en mor är underbart, att vara dotter till min mamma är också underbart. Ingetdera har varit okomplicerat hela tiden men underbart lika fullt!

(Boken heter "Travelling with pomegranates" av Sue Monk Kidd och Ann Kidd Taylor