Det är lätt att känna sig liten i fjällen! Det är högt, det är brant, det är stort och det är mäktigt. När det blåser så svider det i kinderna och när solen kommer fram är det som om hela världen öppnar sig för en. Som L sa när vi stod och väntade på att liften skulle öppna en morgon och solen tittade fram över trädtopparna: "Det här är livet!". Och det är det verkligen. Hela känsloregistret får sig en genomkörare. Allt från strålande glädje och lycka till "bendarrande" rädsla. Som när T och jag åkte fel väg ner från den absoluta toppen, längst upp i kungsliften. Svart, opistad backe. Mamma med älskat barn, inne på sin andra säsong som slalomåkare. Men ner kom vi och stolta var vi, vilket äventyr!
Undras hur den lilla fjällämmeln kände sig när den kurade ihop sig vid Ts pjäxa? Litet djur, stor flicka....
Undras hur den lilla fjällämmeln kände sig när den kurade ihop sig vid Ts pjäxa? Litet djur, stor flicka....
Imorgon börjar vardagen i den lilla trygga världen här hemma. Inte lika stort och mäktigt som fjällvärlden men livet i huset på hörnet har definitivt sin egen charm. Snart blir det vår och då tinar havet fram, stort och mäktigt på ett helt annat sätt.....
