Tant Effie....

Du har för alltid en plats i min barndoms goda minnen och en särskild plats i mitt hjärta.

Ibland får jag sån lust att....

....visa hela världen det finaste jag har!!! Och sen nöjer jag mig med att visa blommor och annat vackert men världsligt. Jag bestämde mig ganska direkt jag började blogga att jag skulle vara lite lagom anonym och framförallt att jag inte skulle visa bilder på mina barn. Jag har resonerat som så att bilderna inte längre tillhör mig när de läggs ut på nätet och jag vill "rå om" mina barn själv. Jag tänker också att jag vill att de ska få bestämma själva när de blir större om de vill synas på nätet.

En nyfiken fråga: Hur resonerar du? Har det varit självklart att göra på det ena eller andra sättet? Det finns inget rätt eller fel, jag är som sagt bara nyfiken och intresserad.....

Den lilla tanten med den lilla hunden....

....ja, så heter hon faktiskt i mitt huvud. Jag vet vad hon heter egentligen men för mig är hon lilla tanten med lilla hunden och JA, hunden måste vara med i namnet.

Jag kommer ihåg henne sen långt tillbaka, från hemmabyn. Hon åkte ofta buss hem från stan när jag åkte hem från gymnasiet. Hon fångade mitt intresse på nåt vis. Kanske var det att hon var så liten och smal. Kanske att hon höll så hårt i handväskan och snörpte så hårt igen munnen. Hon såg alltid arg och sur ut. Hon gick med små, små steg. Och hon luktade cigaretter. Hunden var bjäbbig.

Gräset på hennes gård var alltid exakt lika långt. Blommorna stod i raka, prydliga rader i rabatterna. På vintrarna var snökanterna som skurna, raka och exakta.

Många år senare när jag gick promenader i byn med mammas fantastiska under av vänlighet till hund, en collie - G den äldre, så mötte jag ofta den lilla tanten med den lilla hunden ute på deras gård. Lika prydligt och exakt som vanligt. G den äldre och den lilla hunden var alldeles uppenbart vänner så jag brukade stanna och prata med den lilla tanten med den lilla hunden. Hon kunde vara lite "vass" kanske men hon log och skrattade och berömde både mig, mamma och G den äldre. En trevlig liten tant med en trevlig liten hund.

Det jag vill säga med detta långa inlägg är att ensamhet ibland tar sig underliga uttryck. Ett hej, ett leende och kanske en liten pratstund kostar så lite men kan betyda så mycket. Och vem vet du (jag) kanske lär dig (mig) nånting.......