Talar till mitt hjärta...

Den här boken talade till mig - rakt in i hjärtat. Den sa:

Hur mycket du än älskar din familj och njuter av att vara tillsammans med dem så kan inte din identitet enbart vara "mamma". Du måste ta hand om dig själv och odla egna intressen också.

Du får inte glömma den du en gång var. När du blev mamma kom du närmare ditt sanna väsen på många sätt och vis men du glömde andra viktiga delar av dig. Ta med dig styrkan, lugnet och tryggheten som barnen har gett dig men glöm inte bort att ha helt "meningslöst" tokroligt ibland också. Släpp kraven på att vara en klok och mogen förebild i alla lägen.

Ta hand om ditt förhållande. Vakna inte upp en dag osäker på vem han har blivit under årens lopp, han som ligger där bredvid dig. Kärleken mellan er är viktig alldeles oavsett barnen.

Boken "The Mermaid Chair" av Sue Monk Kidd ligger på mitt nattduksbord sedan över ett år tillbaka för att påminna mig om dess budskap till mig.

Avundsjuka

Avundsjuka är kallt, mörkt och trassligt. Men det är rött också. Det måste finnas passion för att det ska finnas avundsjuka....

Till en mamma som i ett annat liv kunnat vara jag...

Det finns en kvinna i en helt annan del av världen som jag aldrig har träffat men som ändå har påverkat mig på ett sätt jag inte helt och fullt förstår. Kanske hon påverkar mig så starkt just för att hon är mamma. Och för att hennes öde är så olikt mitt eget priviligierade liv.

Hon skickade iväg två av sina barn från det krigsdrabbade land de kommer från för att rädda deras liv. Senare flydde hon själv med de barn hon hade kvar hos sig.

Det dröjde över två år innan hon, av en sagolik slump (ödet?), fick kontakt med dem igen. Då hade de, efter många om och men, tagit sig till Sverige och fått uppehållstillstånd här. Barnen är 16 och 13 år och jättefina på alla sätt och vis, men ensamma. Trots att det finns människor här som verkligen bryr sig om dem och hjälper dem. De vill inget hellre än att återse sin mamma och sina småsyskon.

Jag skickar henne alla mina goda tankar, kraft och energi att fortsätta kämpa för att få komma hit till Sverige och återförena sin familj. Jag sänder en vädjan till de som bestämmer att visa medmänsklighet. Jag fortsätter att stötta de människor som finns här för barnen i Sverige och som jobbar för att hjälpa mamman och barnen.

Hemsk(t) bra bok !

När jag gick på gymnasiet krigades det i f.d. Jugoslavien. Vi hade en väldigt engagerad samhällskunskapslärare (som jag nog tyvärr inte uppskattade så mycket som han förtjänade) som försökte lära oss om detta krig. Trots hans engagemang greppade jag aldrig riktigt vad det kriget egentligen handlade om. Det fanns liksom ingen tydlig ond och god sida, inget självklart rätt och fel. Efter att ha läst Fausta Marianovic´s bok "Sista kulan sparar jag åt grannen" är det fortfarande svårt att begripa vad det handlade om. Hur kunde det gå som det gick? Men krigets fasor för en helt vanlig kvinna och mamma börjar klarna för mig och jag känner mig faktiskt ganska tom. Hur kan vi människor göra så här mot varandra?



Trots alla hemskheter finns det ljusglimtar, människor som höjer sig över eländet och visar sann medmänsklighet. Jag inser också vilken enorm vilja och fantastisk tur som krävs för att ta sig från ett krigsdrabbat land tillsammans med sina barn. Jag är full av beundran!

Jag älskar hösten!

Jag älskar hösten (nästan lika mycket som jag älskar sommaren)! Det här är en del av anledningarna:

• Luften! Framför allt annat på hösten så älskar jag luften! Finns det nåt härligare än kall och klar höstluft en solig dag med blå himmel. Jag går ut bara för att andas.
• Hösten är en ny början! För lärare är hösten en tid att börja, en tid att starta upp kanske med en ny klass som det är för mig i år. Efter att ha haft en ganska tuff klass förra året så ser jag fram emot en ny etta, även om jag saknar de "gamla" barnen enormt mycket.
• Det är så vackert! Det är så lätt att uppskatta de underbara, starka höstfärgerna när man vet att det gråa är precis bakom hörnet. Det gäller att njuta! Nu! Jag tror att man skärper sina sinnen lite grann när man vet att det är en så begränsad period.
• Skördetid! Det finns så mycket gott därute nu. Vinbär, hallon, krusbär (även om just de börjar vara övermogna), äpplen, nypon, rönnbär, aronia. Listan kan göras lång. Receptböcker lånas på biblioteket.
• Kaminen! Nu kan man börja elda i kaminen igen utan att folk tycker att man är galen. Det är tillåtet att vara inne och slappa framför elden med en kopp kaffe och en god bok.

Vad tycker du om med hösten? Eller är den mest en transportsträcka mot vintern? Sorgetid efter sommaren? Eller vad?

Vilken bok skulle du skriva?

Om du fick för dig att skriva en bok, vad skulle det vara för bok? Skönlitteratur eller fakta, för barn eller vuxna? Och framförallt, vad skulle den handla om?

Jag skulle skriva en barnbok. Kanske skulle det vara en lättläst och spännande berättelse om superhjältar för barn som precis håller på att lära sig läsa.

Kanske en bok för väldigt små barn, med fina målade bilder. Jag tänker mig att det skulle dyka upp olika sagoväsen hemma hos mig, i min trädgård.

Det jag allra helst skulle vilja skriva är en fantasifull och vacker historia om drakar. En riktig "Det var en gång....-saga". Jag är fascinerad av drakar! Jag har inte riktigt handlingen klar för mig men jag har en känsla i kroppen som kanske utvecklar sig till en liten berättelse som växer till en bok........ någon gång.
Kanske.

Vemodig

Känner mig lite vemodig idag. Ful, trist och tråkig, dessutom tappade jag självförtroendet på jobbet idag. Det är läskigt vad fort det kan gå. Tyckte jag hade koll på läget imorse men sen gick det utför. Det är tur att jag har såna uppmuntrande kollegor!

Sen kom jag hem, solen sken, vi tog oss varsin glass. L gjorde hinderbana på gräsmattan som han sen bemästrade. T läser hästtidningar. Och jag såg det vackra i det fula. Min stackars petunia som var så vacker i somras innan den drunknade i det "oändliga" regnet. Mitt i det vissna och vattensjuka så blänkte solen i vattnet och tittar man noga, från rätt vinkel, så kan man skönja en viss skönhet. Trots allt!

Ikväll är jag vemodig. Imorgon går jag till jobbet med förnyat självförtroende. Går det fort att tappa måste det väl gå fort att få tillbaka?!

Underbara, älskade kusin

Min kusin U och hennes mysiga familj har varit på besök och jag saknar dom redan!!!

Här leker T och L med M 5år. Lilla L 7mån låg ute på altan och sov.

U är en till människa som jag mycket väl kan tänka mig att jag har känt i flera liv. Vi ses kanske en gång om året och pratas i telefon nån gång då och då men hon är alltid lika självklar. Som att en syster kommer på besök. Jag önskar alla en "U" i sitt liv....

U - om du läser - tack för den här gången! Kom ihåg att huset tvärs över gatan fortfarande är till salu! Stora Kramar till hela familjen