Lägesrapport från Huset i Hörnet

För snart två veckor sen tog jag barnen med mig på bussen och åkte hem till mamma och pappa. Jag trodde att jag skulle fortsätta att blogga därifrån men det var så skönt att "bara vara" så det blev ett oplanerat uppehåll.

Vi träffade min bästaste kompis H och hennes underbara barn. Det är så skönt med en kompis som är så självklar att fast vi inte träffas så ofta så "känns det som igår" varje gång. Banden är starka helt enkelt, vi hör ihop. Också fascinerande vilken stolthet jag känner när jag ser hennes barn. Fina, fina barn!
Vi hann med en loppis, lite "turistande", träffa barnens farmor och farfar och sist men inte minst en del "hängmattande" och mammas goda mat!

Just nu befinner jag lite i "sorg" efter att ha läst ut en bra bok, nämligen "Kunzelmann & Kunzelmann" av Carl-Johan Vallgren. Inte alls i samma klass som "Den vidunderliga kärlekens historia" men icke desto mindre fänglsande. Två människoöden, far och son, varvas i boken. En väldigt sympatisk man och en allt annat än sympatisk son som man trots allt känner mer och mer ömhet inför. Läs den!

Jag är en typiskt "samlare". Jag har blivit bättre och bättre på att kasta saker under årens lopp men en sak som jag bara inte kan göra mig av med är kläder! Trasiga kläder sparas för att jag ska "göra nåt" av dem såsmåningom.... Nu har jag faktiskt gjort nåt med några par gamla jeans (och fick lite blodad tand). Dels har jag lappat barnens jeans och mina egna (ett sparat par trasiga favvo-jeans det också) men också sytt lite nya grejer, bl.a. ett pennfack som jag tänker använda på jobbet. Jag har hört att just jeanstyg belastar miljön väldigt hårt. Det krävs stora arealer bomullsplanteringar för att tillverka jeanstyg. Så, till på köpet, känns det lite bra i miljösamvetet att återanvända...... :-) Förutom det så har min skaparlusta stillats med att börja sticka på ett par tjocksockar till T som har vuxit ur alla sina. Det kan ta lite tid så jag måste börja redan nu....

På måndag börjar jag jobba igen efter en lång, härlig semester. Jag älskar mitt jobb (för det mesta) men jag kan ändå inte påstå att jag längtar......

Ett långt inlägg om allt och ingenting.