fredag 5 februari 2010

Ångest

Ångesten kommer smygande och lägger sig att vila i hjärt-trakten. Gör sig lite hemma där. Mojsar till sig. En liten människa kryper ihop och blir ännu lite mindre. Lite för lite smart, lite för lite kreativ, lite för lite trevlig, lite för lite duktig. Varför måste man vara så duktig, trevlig, kreativ och smart hela tiden? Jamen, jag vill ju att alla smarta, kreativa, trevliga och duktiga som jag träffar ska tycka om mig.....så klart.
Och tycka att jag är alla dom där sakerna.
Och jag träffar så många som är alla dom där sakerna. Som jag tycker om.

Min räddning just idag är att jag är en bra mamma! I alla fall. Och det är väl inte det sämsta man kan vara. Mina barn är smarta, kreativa, trevliga och duktiga!

Ångesten krymper. En liten människa växer lite grann! Det ska nog ordna sig det här ändå......

10 kommentarer:

  1. En bra mamma är verkligen inte det sämsta. Vi är så duktiga på att förminska oss själva, när vi egentligen borde göra tvärtom.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ångest har jag känt bland då och då, bland annat när jag ställt för stora krav och måsten på mig,krav och måsten som jag intet mäktat med att leva upp till.(ingen skulle kunnat leva upp till dem)..och också när kampen inom mig blev för lång och hård, kampen om vem jag är..just nu..och den jag tyckte att jag borde vara och som andra förväntade att jag skulle vara och leva upp till. Har märkt att detta att ställa stora krav på hur man borde vara och göra är i mycket ett kvinnodilemma...
    I boken "Det osynliga dramat" av Carol Becker skriver hon om kvinnors ångest inför förändring
    Men du, i stället för att "ge oss på oss själva" kanske man skulle se det hela i ett större perspektiv...se hur våra mödrar..mormödrar..farmödrar levde och tänkte. För jag är helt övertygad om att vi bär på massor av gamla inprogrameringar och kunskaper som vi för länge sedan vuxit ur och som vi behöver förnya och uppdatera. Men du slå inte på dig själv....det är du alldeles för vördefull för...stora kraftkramar till dig

    SvaraRadera
  3. Tack för ert stöd! Efter en helg med de som står mig nära så känner jag mig mycket bättre. Den här gången kunde jag också hämta kraft i att jag i alla fall kunde se mina kvaliteter som mamma. Det är verkligen inte det sämsta, jag håller med imse!
    Jag är helt övertygad om att vi, som du skriver Humlina, bär på gamla inprogrameringar, jag har tänkt mycket på det....Nu slutar jag slå på mig själv och ser på ser på mig själv och omvärlden med klarare ögon.
    Kram,
    Å

    SvaraRadera
  4. Det är skönt att höra att du slutat att slå. Att du ser omvärlden med klara ögon. För vi behöver alla vara oss själva. Utan att behöva vara bäst, mest kreativ och trevligast av dem alla. ATt bara få vara...
    Önskar dig en bra vecka!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  5. att vara en bra mamma är något super bra, kreativt och vackert. i det vackra hos barnen speglas du.

    SvaraRadera
  6. Jag hämtar kraft i att det finns snälla människor som bryr sig om att skriva några tröstande rader till någon som de inte ens har träffat i verkliga livet!
    Tack snälla ni!

    SvaraRadera
  7. Men du, att vara en bra mamma det betyder mycket. Finns det något härligare än att ha barn? :-) Och för dina barn betyder du allt!
    Glädj dig åt det du har och det du är. För det finns bara en av dig :-)
    Varm kram,
    Eva

    SvaraRadera
  8. Visst är det underbart att komma till bloggen och läsa nåt upplyftande positivt. ATt man inte sett varandra kan ibland underlätta. Men nu när du sett mig så får du lov att göra mig uppmärksam om jag råkar passera dig nån gång... :)
    Kram Anna

    SvaraRadera
  9. Kramar till er alla!
    Anna, mina svärföräldrar bor i Byske så det kan hända att jag ser dig när jag är där. Och ser jag dig så lovar jag att hälsa :-)

    Å

    SvaraRadera
  10. Ett stort fång med ballongglada varmkrama - Humlina -

    SvaraRadera