Sjöjungfrun

Jag satt vid bassängkanten med de andra föräldrarna på simskolan och såg min dotter glida genom vattnet som en silverpil. Eller kanske snarare som en sjöjungfru, med håret som en glänsande sjal bakom henne. Som fartvind.

Sen saktade hon av, stannade till, låg i vattnet och njöt. Jag såg det på henne- njutningen. Och jag njöt. Njöt av känslan jag såg i hennes ansikte och njöt av hur vacker jag tycker hon är i sina lättsamma, smidiga rörelser i vattnet.

Mitt i njutningen hejdade jag mig. Jag kände hur mina tankar gled in på hur jag skulle hjälpa henne att bli snabbare, eller åtminstone lika snabb men under längre tid, att hålla i och hålla ut. Det var min tävlingsinstinkt som tog över. Min önskan att se henne "vinna", vara duktig, glänsa. En förälders önskan att, i all välmening, hjälpa sitt barn "lyckas", bli det bästa hon kan bli. Nä, har hon tävlingsinstinkt så kommer den när den kommer. Eller inte. Hon har nåt som är så oändligt mycket mer värdefullt- förmågan att njuta. Att vara i nuet. Att stanna upp och känna hur vattnet känns mot huden, att höra hur det låter när öronen täcks med vatten, att lägga märke till hur mönstret i taket ser ut, att känna vattnet bära upp kroppen när man låter den. Och att känna kraften i sin egen kropp när man tar i.

Förlora aldrig den förmågan min älskade T, och jag ska lära mig av dig!

Alltid hos dig av Maria Ernestam

Det är tur att man inte vet vilka beslut som är livsavgörande när man fattar dom. Det är tur att man inte vet vilka beslut man tagit som blir livsavgörande för kommande generationer. Det är ingen mening med att veta. För dom som kommer efter hade det inte kunnat vara på något annat sätt. Det är som det är. På gott och på ont.

I Maria Ernestams bok "Alltid hos dig" är det farmor Rakels beslut som är livsavgörande för barnbarnet Inga. Inga drabbas av en stor sorg när hennes man dör av en hjärtinfarkt. Mitt i sorgen och saknaden efter honom börjar hon leta sig tillbaka i tiden, in i sin farmors liv och öde. Farmor Rakels trygga uppväxt i en religiös familj, pappans död och hennes flytt till den stora staden. Hur hennes liv och hennes beslut får återverkningar ända in i nutiden, för Inga och för många andra människor.

Man skulle kunna kalla det här för en kärleksroman men för mig handlar den lika mycket om systerskap och det band som förenar generationer. Om släktskap och ett gemensamt arv. En gripande bok, väl värd att läsas!