Alla har en mamma. Många mammor har döttrar. Alla har de en historia att berätta!Mor-dotter skildringar berör mig ofta väldigt starkt. Jag har suttit på min dotters simskola och kämpat mot tårarna för att jag läste en "dubbel självbiografi" skriven av en mamma och hennes dotter. På badhuset! Den var inte sorglig- egentligen- men den berörde mig på så många plan. Jag befinner mig mitt emellan bokens två kvinnor i ålder och livssituation. Jag har genomlevt dotterns sökande efter sig själv och sin väg i livet. Jag kan mycket väl föreställa mig mammans blandade känslor av sorg, glädje, rädsla och stolthet över dotterns växande självständighet. Och svårigheterna att finnas till hands "lagom mycket", det är nåt som jag också kämpar med redan nu. Det kanske man gör hela livet?
Min dotter är sju år, jag är trygg i mig själv och jag har valt min väg i livet. Det kommer fler vägskäl, det vet jag, men just nu vandrar jag lugnt vidare. Att vara en mor är underbart, att vara dotter till min mamma är också underbart. Ingetdera har varit okomplicerat hela tiden men underbart lika fullt!
(Boken heter "Travelling with pomegranates" av Sue Monk Kidd och Ann Kidd Taylor
Låter som en bra bok, ska hålla utkik efter den :-)
SvaraRadera