Min son har en magisk snäcka. Den har han fått av mig. Den skyddar huset och gården från tjuvar och spöken och bor i en vacker ask i hans rum. Den brukar få komma fram på natten när den som bäst behövs. Han är fyra år och litar på snäckan. Han litar också på sin mamma, mig, som gav honom snäckan. Förutom snäckan litar han på att jag sitter i trappan utanför hans rum tills han har somnat på kvällen.
Är inte det här det vi alla behöver? Någon att lita på och lite magi i livet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar