Vemodig

Känner mig lite vemodig idag. Ful, trist och tråkig, dessutom tappade jag självförtroendet på jobbet idag. Det är läskigt vad fort det kan gå. Tyckte jag hade koll på läget imorse men sen gick det utför. Det är tur att jag har såna uppmuntrande kollegor!

Sen kom jag hem, solen sken, vi tog oss varsin glass. L gjorde hinderbana på gräsmattan som han sen bemästrade. T läser hästtidningar. Och jag såg det vackra i det fula. Min stackars petunia som var så vacker i somras innan den drunknade i det "oändliga" regnet. Mitt i det vissna och vattensjuka så blänkte solen i vattnet och tittar man noga, från rätt vinkel, så kan man skönja en viss skönhet. Trots allt!

Ikväll är jag vemodig. Imorgon går jag till jobbet med förnyat självförtroende. Går det fort att tappa måste det väl gå fort att få tillbaka?!