Ibland undrar jag hur mycket barn vet som vi vuxna har glömt bort. Idag fågade L mig:"När man kommer till himlen, börjar livet om då?"
Ja, vad svarar man på det? Jag vet inte, men det skulle absolut kunna vara så. Vi vet ju inte, vi har aldrig varit i himlen......eller om vi har det så har vi glömt. Jag hoppas i alla fall innerligt att han fortsätter att ställa frågorna och tro på möjligheterna. Han fortsatte med att säga:
"Innan bäbisen är i mammans mage kanske den är i luften."
Dom här funderingarna kom helt ur det blå. Jag satt vid datorn och han kom till mig och frågade.
Det får mig också att minnas när T var 3-4 år och hon berättade att hon hade sett en ängel. Hon pratade om det länge efteråt, att hon hade sett en ängel vid fotbollsplanen. När slutar vi kunna se änglarna?
Vad spännande. Det sägs ju att barn är känsligare och ibland har förmåga att se sånt som vuxna inte ser. Precis som djur.
SvaraRaderaTänk vad mycket barn kanske ser innan de kan uttrycka det och vad mycket vi vuxna säkert inte förstår att de försöker uttrycka!
SvaraRaderaVi vuxna har mycket att lära av barnen!
SvaraRaderaMan kanske bara ska släppa spärrarna vi har och våga känna o tro på saker.
I barnens värld är saker och ting inte så tillkrånglade.
kram
Godermorgon!
SvaraRaderaNu fungerade det när jag tryckte på ditt namn i kommentarsrutan hos mig.
Ja. när slutar man se änglar.Kanske förtränger vi som barn till sist det vi ser, när vi allt för ofta får/fick möta de vuxnas misstro och ovilja att lyssna till sådana "fantasier"
Barn har oerhört mycket att påminna oss vuxna om, sådant vi "suddat" bort ur vårt minne...livsglädjen, förundran, nyfikenheten,intuitionen, den nära kontakten med våra känslor.....Allt gott o fint till dig