Jag smyger tyst upp ur sängen. Det lyser svagt hos en morgonpigg granne och jag anar röken som stiger från hennes skorsten.
Det magiska med att vara ensam vaken......
Eld i kaminen, varmt kaffe med mjölk, kudde och filt i soffan. Och boken så klart. Sida efter sida.
Mer ved i kaminen. Fler sidor.
Sakta vaknar huset till liv. Små tassande steg nerför trappan. Stor kram.
Dagen har börjat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja det är något särskilt det där, att vara först uppe. Tystnaden :-)
SvaraRaderaSv: Ja, jag tänkte göra så att jag berättar bara om vi skulle råka ramla på varann. Men jag söker inte upp någon efter 20 år bara för att berätta... Bättre att vänta, tillfälle kan komma ändå :-)
Tack för kommentaren! Och vilken mysig blogg du har. Kommer tillbaka!
SvaraRadera