Tålamod

Vad är tålamod? Är det en medfödd egenskap eller nåt man lär sig genom träning och erfarenhet? Är tålamod en känsla av lugn och ro i själen eller en förmåga att hålla sig lugn? Både och kanske? Det enda jag med säkerhet vet är att trötthet och stress är tålamodets största fiender. Det är egen erfarenhet som talar!

Jag väljer, här och nu, att tålamod för mig är båda delarna. Både en känsla och en förmåga. För min skull är det bästa tålamodet den som känns i kroppen som ett stort lugn, där jag ser saker och ting i dess rätta sammanhang och med "rätt" värdeladdning. För männsikor runt ikring mig är det inte känslan hos mig som är det viktigaste utan mitt agerande. Jag väljer också att tro att det går att träna sig till ett tålamod som inte bara är ett sätt att agera utan en mer djupgående känsla.

HUR? Steg ett är att jag har bestämt mig. Sedan är det "bara" att träna mig på att lägga förväntningar på rätt nivå, att vara närvarande i nuet, att se saker och ting ur ett helhetsperspektiv där jag själv spelar en viktig roll i andra människors liv samtidigt som jag kan lyfta mig själv ur situationen och se den lite utifrån- vad är viktigt i just detta nu? Empati är också bra att ha när man ska vara tålmodig. Mer konkret är att ta hand om mig själv så att jag är glad, pigg och utvilad - att ta bort trötthetsspöket.

Är det nån som har nåt bra tips? Hur kan man tänka kring tålamod?