T och jag speglar oss tillsammans. Jag letar efter mig själv i hennes drag, men......hennes mun är lite mer si........ och hennes ögon är lite mer så..........Ändå så är det så att vi uppfattas som ganska lika varandra.Jag känner igen många personlighetsdrag hos henne som jag också har. Ofta förstärker vi saker hos varandra, inte bara det goda tyvärr. Vi har ett passionerat förhållande. Ingen kan bråka som vi men, kanske delvis därför, så står vi varandra så nära som bara mor och dotter kan.
Jag blev den jag är den dag då hon föddes.
Det är lite skrämmande att gå från den symbios som vi levde i hela det första året, genom alla frigörelseprocesser som jag redan nu har känt av i omgångar, till att så småningom hitta varandra på ett nytt sätt. Som två vuxna människor som fortfarande är mor och dotter men som lever var sitt, alldeles egna, liv. Jag hoppas att den vägen är lång och lycklig.
Så, här sitter vi och speglar oss tillsammans och speglar oss i varandra. Vi älskar och vi bråkar och vi stöter och vi blöter och vi står varandra så nära som bara vi två kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar