Långfredag kommer för alltid att vara dagen då min älskade farmor fick sin stroke och försvann ifrån oss.
Vi satt vid middagsbordet och hade just ätit klart då hon liksom bara försvann. Vi la försiktigt ner henne på golvet och ringde ambulansen. Vi strök henne över kinden och såg in i hennes ögon. Det var fruktansvärt och sorgligt men också fint. Hon hade fått träffa nästan alla sina närmaste den dagen. Vi var där tillsammans med henne. Hon var där hon hörde hemma.
Det var jag som följde henne i ambulansen. Jag ville det. Vi stog varandra nära.
På sjukhuset gjorde de allt de kunde för henne. Sen frågade de mig hur det gick för mig. Jag tyckte att det var jobbigt men jag ville vara där med henne. Jag fick hennes personliga saker.
Jag besökte henne senare där hon låg i sjuksängen. Hon hörde mig även om det inte syntes. Jag sa allt jag ville säga innan hon dog. Jag fick tala om för henne vad hon betydde för mig och att jag älskade henne. Jag höll hennes hand.
När mamma ringde och talade om för mig att hon hade dött satt jag och pärlade tillsammans med T. T gjorde örhängen till mig och jag gjorde en fjäril av pärlor och ståltråd. Den la jag på farmors kista på hennes begravning tillsammans med en teckning från T.
När vi flyttade till Canade när jag var liten sa farmor alltid att det hade känts som om det fattades en vägg därhemma, när inte vi var där. Så blev det för mig när farmor dog. Det fattas en vägg.
Så varmt, kärleksfullt och fint du skriver om din farmor...så skönt för dig att du fick möjligheten att säga allt det du ville ha sagt till din farmor...klart att hon hörde dig.
SvaraRaderaFast det är ett år sedan min mor dog så kan jag komma på mig med att gå till telefonen för att ringa henne...vi brukade pratas vid varje dag och dryfta världsläget och hur vi själva mådde...hon fatts mig verkligen. Kramtack! - - Humlina -
Åh hela jag fylls av den känslan. Så vackert. Så fylld av kärlek. Tack snälla du för dina fina ord! Tusen tack!
SvaraRaderaÖnskar dig en bra vecka! Fylld av takdropp och solsken!
Kram Anna
Hej Å.
SvaraRaderaVilken otroligt fin blogg du har. När jag läste om farmor S. så tänkte jag på vad B. sa när mina syskonbarns pappa dog. -Tänk nu behöver ju inte farmor S och Gibson vara ensamma längre, nu kan ju morbror Å. leka med dom. Man kan inte annat än le åt en sådan klok och fin tanke från en då 4,5 år gammal B.
// Kramar från L. i M. i huset mittemot där du bodde med din farmor.
Hälsa till T och L att det var länge sedan vi lekte.
Linda: Dom har säkert kul däruppe allihop! Man kanske är som allra klokast när man är 4,5 eller så?
SvaraRaderaJag läste om din dotter i Norran (för ett tag sen). Vilken otrolig flicka, jag beundrar hennes empati och drivkraft! Hälsa dom allihop från oss!
Kram,
Å
vad vackert skrivet. vilken underbar kontakt du måste ha haft med din farmor. glöm inte att hon fortfarande finns hos dig i hjärtat själsligt.
SvaraRaderakram
Jag känner ofta att farmor är med oss hemma hos mamma och pappa där också farmor bodde. Hon hade en stol och ett cafébord ute i hörnet av bagarstugan där hon ofta satt på sommaren. Det kommer för alltid att vara hennes plats.
SvaraRaderaJag kikar in för att tacka dig för besöket hos mig och läser mig tårögd av dina innerliga rader om farmor.
SvaraRaderaMin syster dog för några år sedan och jag var med henne hela tiden så jag förstår hur du kände det. Jag har skrivit om min systers död i min blogg.
Varma kramar från Maggan
http://livsglimtar.wordpress.com
Så fint du skrivit , så mycket värme och kärlek. Det berör, det värmer!
SvaraRaderaDom man älskar finns för alltid kvar i ens hjärta. Man kanske inte kan se dom men man kan känna dess närhet.
kram