Jag har i tidigare inlägg nämnt mina grannar. Det är ett par i 60-årsåldern med utflugna barn, barnbarn och ett brinnande trädgårdsintresse. Jag brukar rådfråga frun i huset om det är nåt med trädgården eller växter som jag undrar över. Hon är alltid vänlig och omtänksam och han är ganska tystlåten och snäll. Vi vattnar varandras blommor när någon av oss är bortresta.Igår träffade jag fru L i bussen på vägen hem från jobbet och vi hade mycket att prata om. Det bestående intrycket efteråt var från när hon pratade om sin man. Hon hade en sån värme i rösten när hon berättade om vad han hade för sig och hur duktig han var på olika sätt. Kärleken var så tydlig och det kändes så tryggt. De har älskat varandra genom livets olika skeden och får nu bli gamla tillsammans. Ett öde bättre än de flesta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar