Ganska lyckat mislyckande

Jag skulle vara duktig i helgen och baka bullar. För ett tag sen hittade jag ett recept av Renée Voltaire i en trädgårdstidning (av alla ställen) som man kunde fylla med bär. Här i huset i hörnet finns det gott om röda vinbär som jag tänkte att jag skulle använda. Till min hjälp hade jag mina "småkockar" med förkläden, kockhattar och hela baletten.
Mislyckandet består i:
1. att jag glömde låta degen och bullarna jäsa
2. att jag hällde i för mycket mjöl eftersom jag tyckte att degen var så kladdig (undrar hur den hade sett ut om jag hade låtit den jäsa?)
3. kladd, kladd, kladd, kladd, kladd....
4. att jag fick ha bullarna i ugnen 35 minuter istället för 5 (!)

Det blev ändå ganska lyckat till slut eftersom:
1. både jag och barnen tyckte att det var roligt
2. resultatet dvs bullarna blev hyfsat goda trots allt.

Summa sumarum?
Rätt så nöjd "bullmamma" som inser att hon måste baka bullar oftare....

Gammal kärlek rostar aldrig

Jag har i tidigare inlägg nämnt mina grannar. Det är ett par i 60-årsåldern med utflugna barn, barnbarn och ett brinnande trädgårdsintresse. Jag brukar rådfråga frun i huset om det är nåt med trädgården eller växter som jag undrar över. Hon är alltid vänlig och omtänksam och han är ganska tystlåten och snäll. Vi vattnar varandras blommor när någon av oss är bortresta.
Igår träffade jag fru L i bussen på vägen hem från jobbet och vi hade mycket att prata om. Det bestående intrycket efteråt var från när hon pratade om sin man. Hon hade en sån värme i rösten när hon berättade om vad han hade för sig och hur duktig han var på olika sätt. Kärleken var så tydlig och det kändes så tryggt. De har älskat varandra genom livets olika skeden och får nu bli gamla tillsammans. Ett öde bättre än de flesta...

Vad minns du av din första fröken?

Min fröken i ettan hette Mrs Baker (det var i Canada, därav Mrs och inte förnamn). Hon hade svart hår med lite gråa stänk. När man var klar i sin bok skulle man ställa sig i en kö vid hennes skrivbord för att hon skulle rätta. Man fick vara väldigt försiktig i den där kön så att man inte råkade få "kill-baciller". Det var en, snudd på dödlig, sjukdom som man kunde få just det året i Mrs Bakers etta.
Konstigt nog kan jag inte se något ansikte på Mrs Baker men jag vet att jag tyckte om henne. Jag tyckte att hon var snäll.
I tvåan hade jag Mrs Lecour. Hon var lite läskig för hon hade jättelockigt, ganska kort hår och långa röda naglar. För henne fick man inte fläta sina kompisars hår när man lyssnade på högläsning. Hon tyckte om matte.
Mr McDonald i trean och Mr Greason i fyran (han luktade gott, som kanel). Volleybollcoachen som jag just nu inte kommer ihåg namnet på, i femman och i sexan Mrs Joduin och rektorn Mr Bell. Hon var ung och vacker och trodde mycket på mig och han hade rött hår, mustache och humor.
Det är konstigt vad det är man minns. Men roligt...

Ettagluttare och vinbär

Det har varit en händelserik vecka!

T har börjat ettan. Vi var där allihop på uppropet, hela lilla familjen. Jag har bara hört bra saker om T´s nya fröken och jag har också fått ett gott intryck av henne när vi har träffats. Bådar gott! Jag är så oerhört stolt över min dotter och jag är helt övertygad om att hon kommer att trivas som fisken i vattnet med den nya värld som skolan öppnar upp.

Lite tidigare samma dag hade jag tagit emot min egen nya "etta", den här gången som fröken. Hoppas att de föräldrar som var där då har fått ett lika gott intryck av mig som jag fick av T´s fröken. Det ska bli otroligt intressant och spännande att uppleva ettan från två olika håll samtidigt, både som lärare och som förälder. Det kommer också, förstås, att vara lika roligt som alltid att lära känna min nya klass, 26 (förhoppningsvis) förväntansfulla barn.

Helgen har gått lite grann i "vinbärens tecken". Vi har hjälps åt att plocka röda vinbär. Jag kommer länge att ha med mig känslan från när vi tre, jag, T och L, sitter ute på altangolvet, i den varma solen och rensar bären. Tillsammans i stilla lycka!

En bok om en bok!

Jag har just läst ut Carlos Ruiz Zafóns "Vindens Skugga" och det är en bok som kommer att få ligga kvar på mitt nattduksbord länge och väl bara för att jag tycker så mycket om den! Det här är en historia som "nystas upp" i allra högsta grad. Jag är väldigt förtjust i såna böcker. Huvudpersonen Daniel läser en bok som han blir helt uppslukad av och när han förstår att det är något mystiskt med både boken och dess författare så blir han besatt av att få veta mer. Han får hjälp i sitt sökande av vänner som han träffar under sökandets gång och tillsammans närmar de sig till slut gåtans lösning.
Den är mystisk, sorglig, romantisk, spännande och med antydan om övernaturlighet. När det är som eländigast i handlingen så känner man ändå hur hoppet växer sig allt starkare.Det är intressanta, orginella och trovärdiga karaktärer som är lätta att engagera sig i och som kommer att finnas kvar hos mig ett bra tag.

Läs den!!!

Kontraster

Den första bilden är den gråa himmel som vi har sett över huset på hörnet idag. Grått, regn, rusk och kallt. Kontrast till det är andra bilden från en varm och skön sommardag, med blå himmel och klara färger, för inte så länge sen. Kontraster också i den andra bilden. Orange, gul och blå. Segelbåtar som inte fått komma ner i vattnet i år. Jag undrar varför? Jag undrar vad de tycker om det?

Nu när jag har jobbat en vecka efter semestern kan jag se lite kontraster även i mitt liv. Det är skönt med långa, lata semesterdagar. Att ta dagen som den kommer, äta glass med barnen, sitta på stranden med ett öga på barnen och ett öga i en god bok, cykla och spela fotboll på gräsmattan. Det är något helt annat att stiga upp på morgonen, stressa iväg, tider att passa och saker som måste göras. Men det är också skönt att få lite intellektuella utmaningar, göra upp planer för det kommande året som sedan ska ros i land, att vara ett kugghjul som får maskineriet att snurra igång. Skillnaderna mellan semester och jobb är stora men, faktiskt, kan jag behöva båda delarna. Just för att se och uppskatta konstrasterna!

Efter semestern...

Jag har bestämt mig för att ta åt mig av beröm och positiv respons!

Jag har bestämt mig för att inte ta negativ kritik personligt!

Jag har bestämt mig för att vara stark i mig själv och i min yrkesroll, samtidigt som jag är ödmjuk och öppen för nya idéer och infallsvinklar!

Jag har bestämt mig för att jag är tillräckligt bra!

Jag är Stark, Säker, Positiv och Öppen!

Jag lyssnar, känner och är tydlig!

Vitlöksolja

När vi var på semester i Spanien i våras åt vi på en italiensk restaurang för att fira min kära svärmors födelsedag. Det var väldigt speciell stämning där, vi satt ute på en veranda som var helt övervuxen med bougainvillea. Det fanns en huskatt och ägaren var väldigt förtjust i barn. Han kunde till och med få för sig att klia dem bakom örat som med en katt(!). Och väldigt god mat! Bland annat fick vi gott hemgjort bröd med vitlöksolja till. När vi kom hem till Sverige igen försökte jag mig på att göra min egen variant på denna vitlöksolja. Så här gjorde jag:

Jag hällde upp "lagom mycket" olivolja i en kopp. Jag finhackade "massor" med vitlök och "ganska mycket" soltorkade tomater och la i det i oljan. Sen var det bara att blanda ihop. Jag brukar försöka pressa ut så mycket smak som möjligt ur vitlöken mot kanten av koppen med en sked. Det är ingen nackdel om oljan får stå några dagar och dra i kylskåpet innan den serveras till varma snedskurna baguetter. (Häll lite olja med vitlöks- och tomatbitar på ett bröd istället för smör.)

Mums, mums, mums!!! Prova du med ;)

Mer jordgubbar....

Finns det nåt som andas mer sommar än jordgubbar?! Jag har återigen plockat goda jordgubbar från mina snälla grannars trädgård (med tillåtelse förstås!)

Jag har inte bara snälla grannar, jag har en fantastisk mamma också! Hon har tagit hand om barnen idag för att jag i lugn och ro skulle kunna gå och klippa och färga håret. Dessutom hade hon med sig färska hallon, en glaze som hon har gjort, sockerkaka och en hög med kläder som jag får låna. Jag är så tacksam över den relation jag har med mamma. Jag vet att hon alltid finns där för mig och min familj, hon och pappa är bara ett telefonsamtal bort. Dom ställer upp i både ord och handling. Jag inser att jag har haft tur som har fått växa upp i den känslan. Jag är tacksam för det!

Boktips!

En av mina sommarböcker i år var Barack Obamas "Min far hade en dröm". Jag började läsa utan några speciella förväntningar. Jag mötte en man som har förmågan att vara personlig men utan att lämna ut sig helt och hållet, som skriver lättsamt och engagerat om sitt liv och sin verksamhet och jag blir imponerad över den förmåga han verkar ha att se saker och ting ur olika synvinklar och kunna foga samman dessa till en helhet. Det som lyser igenom i den "politiska delen" av boken är att han verkligen har en enorm vilja att "make a difference" och göra riktiga förändringar för riktiga människor. Det är någonting jag tror att eftervärlden kommer att respektera honom för oavsett hur han lyckas genomföra sina idéer nu som president.

Hur som helst - läs den - den är klart läsvärd!

Lycka...

...kan se lite olika ut!

För mig kan det vara en bunt nya böcker en solig sommardag, att sitta ute och läsa lite, skriva lite, dricka lite kaffe och lyssna lite på sommarprogrammet i radio.

För T kan det vara en bunt nygamla hästtidningar som morbrorP och mosterS fyndat på loppis och en skön plats i skuggan där man får vara ifred.

För L kan det vara "verkstadsväskan" med bilar och en resa in i fanstasin underbara värld.

P är tillbaka på jobbet efter semestern. Jag undrar om det är lycka för honom? Han slipper då i alla fall bygga staket var eviga dag...

Små "gubbar" och stora...

Nu är det verkligen skördetid! Barnen har fullt upp med att plocka smultron rakt in i munnen. De sitter på stenen och plockar från smultronplantorna som är planterade runt om (ännu ett snilledrag från någon tidigare innevånare i huset på hörnet!). Vi har också plockat och ätit jordgubbar från mina snälla grannars jordgubbsland! Jag vattnar blommorna när de är i stugan och då får jag plocka in från deras trädgård.

För mig är det verkligen en njutning och livskvalitet att kunna plocka in och äta direkt eller göra saft och sylt och annat gott! Jag tror att det bor en liten "bondmora" i mig (eller kanske en snäll häxa!), jag önskar bara att jag var lite mer kunnig. Det kanske kommer? Jag får lära mig lite eftersom helt enkelt!