Holmön 2011

Efter en dramatisk båtfärd där det kändes som om "båten hoppade" (och då pratar vi inte om en liten motorbåt utan en färja!) och sjösjukan härjade så fick vi några underbart lugna, sköna och roliga dagar på Holmön! En av mina absoluta smultronställen! (Och på hemfärden var det vindstilla och lugnt på havet tack och lov!)

Lite reklam för Holmön. Förutom att det alltid brukar vara bra väder så anordnas det både visfestival och sea jazz festival på holmön. Nu när vi var där så höll dom på att öva in Holmöspelen, ett teaterstycke som spelas på tre olika ställen på ön och som handlar om öns historia. Det är nästan bilfritt och det går att cykla överallt (nästan). Stämningen är otroligt avslappnad och vänlig. En gång när vi var där var det slut ägg på affären. Då kom någon cyklande med färskvärpta ägg till oss så fort det fanns. Vi brukar åka tre familjer och då hyr vi hela Holmögården. Ibland kan man bli bjuden på nybakta bullar när man kommer om man har riktigt tur..... Det är ett ställe att må bra på helt enkelt!

Sommarläsningen har börjat bra!

"Berättelsen om Pi" av Yann Martel är en fascinerande bok om en pojke som, efter att deras båt går under, hamnar på en livbåt tillsammans med en bengalisk tiger på 250 kg. Det är också en bok om okuvlig livsvilja och en bra illustration till uttrycket "nöden är uppfinningarnas moder". Om det inte räcker så är Gud ett genomgående tema också. Och inte "bara" Gud; de stora religionernas samhörighet.

Läs den!


Jag är alltid lite skeptisk till böcker som heter nåt med "kärlek". Trots det gav jag mig på "Kärlekens historia" av Nicole Krauss. Det är jag glad för. Det är en något invecklad historia om en gammal man och den bok han skrev i ungdomen. Han tror att boken går förlorad i flykten undan nazismen och andra världskriget men den lever vidare! På krokiga vägar hittar den tillbaka till mannen efter att ha berört ett antal människor på vägen....

Läs den!

Det var mamma som satte "Lyckan, Kärleken och Meningen med Livet" av Elizabeth Gilbert i händerna på mig. Ytterligare en bok med "kärlek" i titeln som jag nog inte skulle ha valt själv. En varm och innerlig bok om en kvinnas sökande efter sig själv. Efter en uppslitande skilsmässa tar hon ett sabbatsår från sig själv och ger sig av på en livsavgörande resa. Jag gör den inte rättvisa med min beskrivning men jag kan säga att jag mådde så bra när jag läste den. Den värmde i hjärtat, satte igång tankar och känslor och dessutom var den tjuvrolig. Jag smålog mig igenom stora delar av den!

Så mamma- Tack! Och ni andra- Läs den!

Dagens Njutning!

1. Att tassa ut till brevlådan i bara pyjamas och hämta tidningen. Värmen i luften.


2. Tzatziki-macka med ägg och kaviar. Och kaffe. Till frukost.


3. Hålla om frusen L i badrock efter simskolan. Pussa hans blöta kind medans han äter äpple.


4. Cykla till Nisses konditori och köpa färskt bröd till lunch. Fartvinden när jag cyklar.


5. L, när han tar cykelnyckeln och startar "moppen".


6. Att det är så nära till stranden!


7. T möter oss när vi är på väg hem. Hon har varit på läger hela dagen. Hon lyser av självständighet.


8. Att, på eftermiddagen, ligga ovanpå svala lakan, med fönstret öppet. Gardinerna fladdrar. Och att läsa en riktigt bra bok.

Imorgon fyller jag 38 år. Jag tänker njuta då också.

Ett gott tecken!

Jag tar det som ett väldigt gott tecken att jag i helgen fick en liten idé till någonting som jag ville sy. Att jag dessutom faktiskt tog tag i det, började OCH gjorde klart är smått fantastiskt denna tid på året (även om det var en väldigt enkel liten idé)! Det brukar ta mig minst en vecka in på semestern innan jag är tillräckligt nedvarvad för att kunna hitta inspiration till nånting alls.

Andra goda nedvarvningstecken:

• Jag har redan beställt sommarens läsning från adlibris. Jag kanske får komplettera lite senare...


• Jag har beställt sommarprenumerationen på lokaltidningen. Det är bara på sommaren som jag hinner läsa tidningen på morgonen, men då kan jag i gengäld hålla på och läsa hela dagen om jag vill! ;-)

Hur gör du för att komma ner i varv på semestern?

Att följa sitt hjärta....

"Character comes from following our highest sense of right, from trusting ideals without being sure they'll work. One challenge of our adventure on earth is to rise above dead systems- wars, religions, nations, destructions- to refuse to be a part of them, and express instead the highest selves we know how to be."

ur: "One" av Richard Bach

"One" Richard Bach

Det är en fantastisk bok som får mig att bryta bloggtystnaden. Jag har läst den förut, för länge sen, och tyckte nog att den var bra. Tänkvärd. Men inte fantastisk. Jag undrar vad det var den sa mig då?

Nu säger den mig desto mer. Boken/författaren menar på att vi, alla människor i världen, egentligen är en enda och att tid och rum är en illusion. Alla möjligheter, alla val vi gör, alla vi skulle kunna vara existerar parallellt, just nu. En existens.

Tänk dig ett oändligt mönster av silvertrådar. Varje tråd är en möjlig väg för mig att fortsätta mitt liv. (Eller för oss.) Varje gång en silvertråd delar sig representerar ett val. Existensen delar sig i två eller fler möjliga livsvägar. Jag väljer min väg och alternativa jag väljer andra vägar. Flummigt? Ja, men jag är lite svag för det flummiga! Särskilt när det utmanar och kittlar tanken....

Det jag går och tänker på nu i efterhand är de oändliga möjligheter som finns. Och jag kan välja precis som jag vill! Om jag vet vad som är viktigt för mig i mitt liv så kan jag göra val som leder mig dit. Det finns alltid valmöjligheter.....

Vill man komplicera det hela lite så kan man samtidigt tänka på att vi alla är en och samma. Det ger ny mening åt den gyllene regeln, "det du vill att andra ska göra mot dig det ska du också göra mot dem"!

Eller hur?

Hemma igen!

Det är lätt att känna sig liten i fjällen! Det är högt, det är brant, det är stort och det är mäktigt. När det blåser så svider det i kinderna och när solen kommer fram är det som om hela världen öppnar sig för en. Som L sa när vi stod och väntade på att liften skulle öppna en morgon och solen tittade fram över trädtopparna: "Det här är livet!". Och det är det verkligen.

Hela känsloregistret får sig en genomkörare. Allt från strålande glädje och lycka till "bendarrande" rädsla. Som när T och jag åkte fel väg ner från den absoluta toppen, längst upp i kungsliften. Svart, opistad backe. Mamma med älskat barn, inne på sin andra säsong som slalomåkare. Men ner kom vi och stolta var vi, vilket äventyr!

Undras hur den lilla fjällämmeln kände sig när den kurade ihop sig vid Ts pjäxa? Litet djur, stor flicka....

Imorgon börjar vardagen i den lilla trygga världen här hemma. Inte lika stort och mäktigt som fjällvärlden men livet i huset på hörnet har definitivt sin egen charm. Snart blir det vår och då tinar havet fram, stort och mäktigt på ett helt annat sätt.....